Torsdagen.

Torr asfalt, vita tygskor, kvittrande fåglar långt in på småtimmarna och nyfunnen energi. Våren är på gång. Och gissa om jag är exalterad?

Våren är nog en utav de årstiderna med flest fördelar. Och med detta menar jag inte att det alltid är bäst väder just om våren. Men det är en nystart, och en bekräftelse om att det fortfarande finns något under drivorna av snö. Saker man glömt bort under det mörka vinterhalvåret töar fram och man känner sig plötsligt som en ny människa. Och visst är det så att väntan är det bästa? Ja, iaf när det gäller årstider.

Jag vill kunna sitta mot skolans vägg med halvuppdragna byxor och lapa i mig allt solljus. Rena lyckopillret för vem som helst. Och just det känns inte så avlägset längre som för några veckor sedan. Känslan av att vara sådär pirrigt nykär tycks också leta sig fram under det vita täcket, trots att man inte alls är kär. Och när katten plötsligt självmant står och stampar vid dörren för att få smaka på vårluften, ja då är det vår!

Men nu ska jag leta fram min skinnjacka och ta mig upp till musikskolan i vita tygskor och fågelkvitter. Fast nej, riktigt så glamuröst är det inte. Men just nu känns det så.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0