En onsdag kl. 14:19

Vad får mig egentligen att tro att jag har monopol på dig? Jag måste ha någon allvarligare typ av störning. Jag blir sur när du försöker och jag blir sur när du ger upp. Jag hade ju givit upp för länge sedan, eller helt från början entligt mig själv? Det fanns inte en chans i världen att det skulle bli något. Dag och natt, potatis och ris, du fick det svart på vitt.

Men jag har så svårt att läsa mig själv, så hur ska man då kunna läsa någon annan? Jag vet inte. Och jag vet heller inte vad det är för slags sjukt känslospel jag håller på med just nu.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0