anusbrothers

Våren är årstiden när man fryser men ändå känner sig varm. Man har korta skinnjackor strumpbyxor och glömmer vantarna hemma.
Jag var precis ute och cyklade en runda, och stannade flertal gånger för att ta kort. Det är så vackert ute nu. Och det förvånar mig alltid vad glad man blir en dag som denna, utan att något bra egentligen hänt. Det gör nästan ont ibland, så fint kan det kännas. När solen går ner, det är lite småkyligt, ett and-par flyger sakta över den nysmälta isen och livet känns sådär enkelt helt plötsligt.

Våren påminner mig alltid om varför livet är värt att leva. För ärligt talat, vintern får allt att se onödigt och oändligt långsamt ut. Bara det att jag sett de första krokusarna gör mig nykär. Nykär i en årstid, kan man vara det? Jag blir iaf. det varje år konstigt nog. Det är som en skiva man aldrig tröttnar på, som spelar just de låtarna man glömt var så bra. "the cardigans-long gone before daylight" är vår för mig.

Och visst är det konstigt att man alltid blir lika förvånad över när det fortfarande är ljust vid 8, fåglarna kvittrar och man inte fryser så hemskt trots att man bara har skinnjacka?




Ful-Lina