Tisdag 17:51
hejhej,
Rutiner förstör allt det roliga i livet ibland. Ändå är man så beroende av dem. Jag brukar alltid drömma om allt jag ska göra när skolan slutat, på loven och sådär, men det blir aldrig av, det liksom flyter på som vanligt, fast helt enkelt med färre uppgifter att göra. och det kan ju vara skönt ibland? Men det känns som att alla planer alltid förblir planer. Man hinner aldrig genomföra dem riktigt, och det är väl en utav vår världs sämsta egenskaper kanske? Vi drömmer så stort om, vad vi ska bli, familj, barn, fint hus och drömresor att vi helt enkelt fastnar där; framför datorn med olika utbildningar framför oss, eller bläddrandes i resekataloger. Och när man väl bestämt sig för vad man ska göra av sitt liv så har redan halva livet gått, kanske de bästa åren t.om? Det är ju trots allt inte lika lätt att resa och uppleva saker med 2 barn och hund. Man blir låst, beroende av rutiner, och om inte det, så har man andra som är beroende av en. Och jag vill inte missa de där bästa åren, även om jag vet att de rullar förbi just precis nu.
Det är en sak till jag verkligen är rädd för, att bli beroende av någon. Jag hatar tanken av att inte kunna leva utan en annan person. Såklart har man ju familjen, men den har man ju varit fastklistrad vid sålänge man kan minnas, det är inte alls samma sak. Men när man lär känna någon under en period i livet, som man verkligen fastnar för, ja då kommer väl dessa tankar fram igen. Det är så fruktansvärt mycket lättare att bli sårad om man verkligen behöver den personen. Den tanken gör mig mörkrädd.
Jag önskar att jag vore en sådan person som inte tänker alls och bara kan hoppa på ett tåg till Oslo. Tänk vad fantastiskt mycket intressantare allt hade blivit! Inte veta vad som kommer härnäst, och bara göra saker på impuls, för den egenskapen saknar jag helt har jag märkt. Fast jag antar att jag har andra bra egenskaper jag med, jag är ju bra på att, planera saker, göra saker i tid, komma i tid, jag har ganska bra självdiciplin och är väldigt envis och skulle aldrig ge mig i en diskussion där jag vet att jag sitter med svaret. Men jag kan bli något av en besserwisser ibland och den egenskapen är väl lite mindre attraktiv.
Alla har väl sidor hos sig själva de önskar att de kunde byta ut mot något annat, men det är ju faktiskt så att livet inte fungerar som en loppis. Så jag får väl helt enkelt se fram emot den dagen när rutinerna ger resultat och jag kanske sitter på det där tåget mot Oslo, bara sådär.
Rutiner förstör allt det roliga i livet ibland. Ändå är man så beroende av dem. Jag brukar alltid drömma om allt jag ska göra när skolan slutat, på loven och sådär, men det blir aldrig av, det liksom flyter på som vanligt, fast helt enkelt med färre uppgifter att göra. och det kan ju vara skönt ibland? Men det känns som att alla planer alltid förblir planer. Man hinner aldrig genomföra dem riktigt, och det är väl en utav vår världs sämsta egenskaper kanske? Vi drömmer så stort om, vad vi ska bli, familj, barn, fint hus och drömresor att vi helt enkelt fastnar där; framför datorn med olika utbildningar framför oss, eller bläddrandes i resekataloger. Och när man väl bestämt sig för vad man ska göra av sitt liv så har redan halva livet gått, kanske de bästa åren t.om? Det är ju trots allt inte lika lätt att resa och uppleva saker med 2 barn och hund. Man blir låst, beroende av rutiner, och om inte det, så har man andra som är beroende av en. Och jag vill inte missa de där bästa åren, även om jag vet att de rullar förbi just precis nu.
Det är en sak till jag verkligen är rädd för, att bli beroende av någon. Jag hatar tanken av att inte kunna leva utan en annan person. Såklart har man ju familjen, men den har man ju varit fastklistrad vid sålänge man kan minnas, det är inte alls samma sak. Men när man lär känna någon under en period i livet, som man verkligen fastnar för, ja då kommer väl dessa tankar fram igen. Det är så fruktansvärt mycket lättare att bli sårad om man verkligen behöver den personen. Den tanken gör mig mörkrädd.
Jag önskar att jag vore en sådan person som inte tänker alls och bara kan hoppa på ett tåg till Oslo. Tänk vad fantastiskt mycket intressantare allt hade blivit! Inte veta vad som kommer härnäst, och bara göra saker på impuls, för den egenskapen saknar jag helt har jag märkt. Fast jag antar att jag har andra bra egenskaper jag med, jag är ju bra på att, planera saker, göra saker i tid, komma i tid, jag har ganska bra självdiciplin och är väldigt envis och skulle aldrig ge mig i en diskussion där jag vet att jag sitter med svaret. Men jag kan bli något av en besserwisser ibland och den egenskapen är väl lite mindre attraktiv.
Alla har väl sidor hos sig själva de önskar att de kunde byta ut mot något annat, men det är ju faktiskt så att livet inte fungerar som en loppis. Så jag får väl helt enkelt se fram emot den dagen när rutinerna ger resultat och jag kanske sitter på det där tåget mot Oslo, bara sådär.
Kommentarer
Trackback
