Söndagen

hej ni,

Ikväll är det en något vemodig jag som skriver. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig längre, som om jag någonsin vetat det. Jag känner inte igen mig själv, gör ni det? Fast det är klart, ni märker säkert inget,  jag har sysslat endel med teater som sagt, haha.

Nu har snart hela lovet passerat, och  jag har insett en sak. Jag vill inte vara någons andrahandsval! Något slags tröstpris! Vem vill ha ett tröstpris egentligen? Alla vet att tröstpris bara hjälper för stunden, men efter någon vecka har man tröttnat och kastar bort det. Jag vill inte bli bortkastad, jag vill vara ditt förstapris. Jag är både arg, ledsen och irriterad på dig. Men det spelar ingen roll vad du säger, för jag vet hur du känner. Jag gjorde samma sak mot dig, två gånger dessutom. Och när jag tänker så, så blir jag en hemsk människa och vill vända på spegeln. Då försvinner ilskan mot dig, och jag börjar känna skuld istället, vilket du säkert också gör nu. Men en sak har jag iaf rett ut, jag är inget jävla andrahandsval!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0