anusbrothers

"Now I'm calling back for you I figured out I'm missing you
You're nowhere to be found oh I've asked and looked around
Seems you found a better fish I must confess I had a wish
To love you all along
But you're fighting for my love
Fighting for my love"

"Vi testar nya vägar
som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra
men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut

Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut"

Två låtar som alltid får mig att tänka på dig. Jag tänker på dig ofta. Du är en fantastisk person, och jag avgudade dig från top till tå. Frågan är varför jag inte insåg det då? Jag visade intresse och såfort det började bli allvarligt blev jag rädd och slutade höra av mig.

"Det skeppet har seglat för länge sen" Fick jag höra sist, och jag vet att det är så. Men jag kan inte glömma dig.

Har ni varit med om det någon gång? Att inte kunna släppa taget? Alla människor runtomkring en säger:
- Men ni hade ju era chanser, ni passade väl helt enkelt inte ihop. Eller så gillade du inte honom tillräckligt.
Men så sitter man där och tänker, vad vet ni om det? Vissa saker ångrar man mer än andra, och du är just en sådan.

Jag har även fått höra att vi var som "skönheten och odjuret", men det säger ingeting om hur jag känner för dig.

Men du lever ett annat liv nu, med andra människor, med andra rutiner, på en ny skola, med andra intresserade som vet hur man ska behandla dig. Jag önskar jag hade vetat det.

Det enda jag ville var att vara med dig. Du var rolig, lite halvt störd, gullig och precis min typ. Ni får säga vad ni vill, men så var det. Jag minns allt vi gjorde ihop, och en sak minns jag speciellt.

Vi stod på min gata en sen kväll förra hösten, vi hade vart hemma hos en kompis. Du tittade på mig, och jag kände hur mitt hjärta hoppade till. Du kramade mig och sa godnatt. Det var en utav de finaste kvällarna i mitt liv. Och det ända som krävdes var du.

Ibland önskar man att man hade kunnat sudda ut vissa minnen och ändra om lite i biblioteket. Någon man saknar hade kunnat få huvudrollen i ens liv, så som man insett försent att det borde vara. Och han som haft huvudrollen och tolkat den fel, kunde blivit uppsagd, men det insåg man också försent. Fast om man tänker efter kanske vi bara gör fel val för att inte bli ttråkade. För är allt perfekt, ja det är då det alltid känns som att man valt fel väg. Så jag kanske gick rätt väg ändå den där kvällen? Men jag tvivlar på det. För om sanningen ska fram så hade du huvudrollen, jag tappade bara bort manuset.


/anusbrothers